Under sju år har det så kallade ”Skarpsillsprojektet” undersökt hur bestånden av rovfisk som torsk, abborre och gädda i Östersjön kan bevaras samt vilka effekter detta skulle ha på resten av ekosystemet.
Nyligen lämnade Havs- och vattenmyndigheten, HaV, in slutrapporten till regeringen.
– Tack vare projektet har vi fått ny och viktig kunskap om relationerna mellan rovfiskar, bytesfiskar och andra delar av ekosystemet. Resultaten kan utgöra grunden för en ekosystembaserad förvaltning av fiskbestånden, vilket är nödvändigt om vi ska kunna nå de svenska miljömålen och målen inom EU:s gemensamma fiskeripolitik, säger Ingemar Berglund, avdelningschef på HaV.
2007 gav regeringen dåvarande Fiskeriverket i uppdrag att utreda om en minskning av skarpsill i Östersjön kunde vara en lämplig metod för att återfå rovfisken i Östersjöns utsjö- och kustområden. Bakgrunden var att bestånden av torsk, gädda och abborre minskat kraftigt samtidigt som bestånden av skarpsill ökat. Det fanns tecken på att torsken förlorat sin naturliga roll som rovfisk i ekosystemet, eftersom torsken i normala fall borde kunna hålla skarpsillsbestånden nere.
När skarpsillen ökade så minskade även mängden djurplankton som också är föda åt yngel av torsk, abborre och gädda. Mindre mängder djurplankton leder i sin tur till en ökning av växtplankton och trådalger, förändringar som traditionellt bara setts som symptom på övergödning.
Efter en ettårig pilotfas startades projektet PLAN FISH (Planktivore management – linking food web dynamics to fisheries in the Baltic Sea), också kallat ”Skarpsillsprojektet”. 2011 tog Havs- och vattenmyndigheten över regeringsuppdraget och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, fick ansvar för genomförande av projektet.
– Ett av syftena med uppdraget var att se om en lokal reducering av skarpsillsbeståndet hade någon effekt på mängden djurplankton och om detta i förlängningen kunde underlätta en ökning av rovfisk, säger Ingemar Berglund, chef för avdelningen för fiskförvaltning på HaV.
Projektet omfattar bland annat ett storskaligt fältexperiment i norra Kalmarsund. Syftet var att studera vilken effekt förändringar i mängden planktonätande fisk kunde ha på övriga ekosystemet. Under åren 2009 till 2010 genomfördes ett försök att minska mängden skarpsill i ett begränsat område i Kalmarsund.
– Resultatet visar att det är möjligt att med fiske på planktonätande fisk påverka både planktonätande fisk och djur- och växtplankton. Reduktion av skarpsill kan vara en metod för att stärka torskbeståndet men endast i områden där det är gott om skarpsill, inte i områden där tillgången är låg eller där stor torsk visar tydliga tecken på svält, säger Ingemar Berglund.
Projektet visar också att kustnära rovfiskar som abborre och gädda påverkas negativt av ökande mängder spigg. Avsaknad av rovfisk kan ge effekter nedåt i näringskedjan, med en ökad mängd trådalger som resultat.
Resultaten från projektet har tidigare bland annat publicerats i två delrapporter till regeringen, 24 vetenskapliga artiklar, ett tiotal populärvetenskapliga artiklar, resulterat i en doktorsavhandling och en masteruppsats. De har också presenterats på ett stort antal internationella möten och konferenser.
En viktig del av projektet har varit att ta fram nya födovävsmodeller som ger bättre förståelse för hur olika arter påverkar varandra under olika stadier i livet. Resultaten har också bidragit till vetenskapliga underlag för fiskförvaltningen i Östersjön inom ramen för Internationella havsforskningsrådet, ICES, Helsingforskommissionens (Helcom) och EU:s arbete.
– Vi vet idag mer om ekosystemet i Östersjön än något annat hav. Havs- och vattenmyndigheten kommer att använda projektets resultat och rekommendationer i sitt fortsatta förvaltningsarbete av Östersjön, säger Ingemar Berglund.
Baserat på resultaten har ”Skarpsillsprojektet” formulerat ett antal råd till fiskeri- och miljöförvaltning i Östersjön. Den åtgärd som anses allra viktigast för att torsken i Östersjön ska kunna återhämta sig är att begränsningar i torskfisket behålls.
– Fisken påverkar miljön och avsaknad av rovfisk kan orsaka symptom på övergödning. Vi föreslår därför att samarbetet mellan fiskeri- och miljöförvaltningen bör därför utvecklas, säger Magnus Appelberg, prefekt på SLU och en av koordinatorna för ”Skarpsillsprojektet”.
– Förvaltningen av fiskbestånden, både i öppna havet och längs kusten, måste ske med hänsyn till fiskbeståndens utbredning och vandringar – en så kallad rumslig förvaltning. De sammantaget bästa åtgärderna för att stärka rovfiskbestånden vid kusten är habitatskydd, fredningsområden samt fångstbegränsningar.
Totalt har ”Skarpsillsprojektet” kostat cirka 75 miljoner kronor och finansierats via Havsmiljöanslaget. I projektet har förutom SLU-medarbetare även forskare från bland annat universiteten i Umeå, Lund och Amsterdams universitet medverkat. Projektet har också haft en referensgrupp bestående av representanter från yrkesfisket, sportfisket, myndigheter, naturskyddande organisationer och Kalmarsundskommissionen.
Källa: HaV.
