Mätningar visar att högfluorerade ämnen, så kallade PFAS, fortsätter att läcka ut från svenska flygplatser. Med dagens minskningstakt kommer det att ta 60-70 år innan halterna i miljön är nere på normala nivåer igen, visar studien från IVL Svenska Miljöinstitutet.
Den fjärde årsrapporten för forskningsprojektet RE-PATH som nu släpps visar att högfluorerade ämnen fortsätter att läcka ut från brandövningsstationerna vid flygplatserna Arlanda, Stockholm och Landvetter i Göteborg. Forskarna uppskattar att det i genomsnitt rinner ut cirka 2 kilo PFOS årligen från Arlanda som så småningom kan nå Mälaren.
PFOS ingick tidigare i brandskum men är numera förbjudet. Det är mycket svårnedbrytbart i naturen och anrikas i näringskedjan.
Forskarna uppskattar att minst 38 kilo PFOS använts genom tiderna på brandövningsplatsen vid Arlanda. Den största kvarvarande mängden PFOS ligger lagrad i marken men det finns även kvar i grundvattnet. Forskarna har med en modell visat att spridningen kommer att fortgå och att det kommer att ta 60-70 år innan halterna i den närliggande miljön vid förorenade områden är nere på bakgrundsnivåer om inga saneringsåtgärder görs.
– Den PFOS som läcker ut i naturen är den som har använts historiskt. Dagens diskussioner handlar mycket om huruvida det är möjligt att rena marken. Även om det kommer att ta lång tid innan halterna i miljön är låga igen så är det också viktigt att påpeka att mängderna som tillförs Mälaren från Arlanda är i samma storleksordning som det uppskattade tillflödet från atmosfären, säger Karin Norström, forskare på IVL.
Vad gäller situationen kring Arlanda visar studien att vatten och fisk ifrån Halmsjön uppvisar mycket förhöjda halter av PFOS, cirka 50 gånger högre än i opåverkade sjöar. Dock rinner vattnet från brandövningsplatsen västerut och högst halter av PFOS finns därför i Kättstabäcken. Detta vattendrag bildar tillsammans med Halmsjöbäcken Märstaån, vid Broby. Från sjöns utlopp via Märstaån sker en viss utspädning men de halter som uppmätts vid mynningen i Mälaren är också förhöjda jämfört med bakgrundskoncentrationer uppmätta längre söderut i Mälaren.
I Landvetterområdet är Lilla Issjön den sjö som är mest påverkad av PFOS. Först när vattnet når Västra Ingsjön späds halterna ut men även där är halterna av PFOS i abborre förhöjda.
