Erosionen längs den skånska kusten tilltar och stora värden hotas. Under 2013 avslutar SGU kartläggningen av jordarterna längs Skånes havsstränder, på havsbotten och på land, för att få ett bättre underlag för bedömning av erosionsrisken.
Problemen med kusterosion längs Skånes stränder har blivit allt mer allvarliga. Stora värden hotas, såväl byggnader och anläggningar som värdefulla naturområden. Klimatförändringar antas dessutom leda till en höjd havsnivå, vilket gör att problemen förvärras. För att bedöma risken för stranderosion behövs bl.a. ett detaljerat geologiskt underlag. SGU startade därför projekt Skånestranden och fältarbetena inleddes under 2012. I projektet ska befintlig geologisk information uppdateras och kompletteras med mer aktuell och detaljerad information längs den skånska kusten.
Resultatet kommer att bli en karta och databas över områdena runt Skånes stränder, som är sömlös mellan land- och havssidan, dvs. geologin över och under havets yta finns i samma databas och har en enhetlig legend.
Vad kan informationen användas till?
Databasen är i första hand tänkt att användas som underlag för bedömning av erosionsrisk men den kommer också att vara till nytta som planeringsunderlag för kustzonen och för frågor om mark- och havsbottenanvändning. Vi kommer också att beskriva geologiska bevarandevärden längs kusten i text och bild.
I samband med fältarbetet kommer vi dessutom att klassa olika strandtyper för att möjliggöra en snabbare och säkrare bedömning av saneringsmetod vid eventuella oljeolyckor till havs.
Hur och när görs undersökningarna?
Kartläggningen sker dels på land, längs hela Skånes kuststräcka, dels till havs. På land går geologerna till fots längs stranden och karterar jordarterna i ett område upp till 3 m ö.h., vilket motsvarar en strandremsa om ca 100–300 m in mot land.
Mätningarna till havs görs med SGUs undersökningsfartyg S/V Ocean Surveyor och en mindre arbetsbåt, S/V Ugglan, för grundare vatten. Havsbotten kartläggs från strandlinjen och ca 500-1000 m ut till havs med hydroakustiska metoder, provtagning och fotografering av bottenytan. Det marina arbetet påbörjades i augusti 2012 och under augusti och september 2013 görs det avslutande fältarbetet som kommer att ge information om bl.a. havsbottnens uppbyggnad, olika bottenmaterials utbredning och sammansättning, havsbottnens terrängformer och strukturering, sedimenttransport, utbredning av vegetation, syreförhållanden i sediment samt de recenta finsedimentens innehåll av metaller, näringsämnen och organiska miljögifter.
Databaser och slutrapport ska vara färdiga under 2014.
