Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, har k-märkt ytterligare fem fartyg. Därmed ingår de nu i den exklusiva skaran historiska skepp och båtar som anses viktiga för det maritima kulturarvet. Sammanlagt 120 fartyg är k-märkta och har sina hemmahamnar längs landets alla kuststräckor från norr till söder och i insjöar och älvar.
Att bevara, använda och utveckla verksamheten kring dessa fartyg engagerar tusentals entusiaster runt om i landet.
– Vi är väldigt stolta och glada över att kunna presentera ytterligare fem k-märkta fartyg säger intendent Claes Wollentz på Sjöhistoriska museet. För Sjöhistoriska är det viktigt att kulturhistoriskt intressanta fartyg kan bevaras och användas. Möjligheten att få vara med ombord lockar varje år tusentals intresserade. De här fartygen är viktiga för en levande kustkultur.
Ägarna ansöker själva om att få sitt fartyg k-märkt. Utmärkelsen kan sökas för fartyg som gått i yrkesmässig trafik och som främjar kunskapen om sjöfartshistorien.
– Vi k-märker intressanta och värdefulla fartyg. På så sätt vill vi verka för att de uppmärksammas, bevaras och används. Förhoppningen är att k-märkningen ska ge uppmuntran och stöd till ägarna som arbetar med att förvalta det maritima kulturarvet, säger Claes Wollentz.
De fem nu k-märkta fartygen presenteras nedan. Läs mer om k-märkta fartyg och om Sjöhistoriskas arbete på www.sjohistoriska.se. Där finns också listan över samtliga 120 k-märkta fartyg.
Mariana med hemmahamn på Tyresö, byggdes 1924, i Kristinehamn är en fd tullkryssare och ovanlig eftersom det bara byggdes tre av detta slag. Båten ritades av konstruktören C.G. Pettersson och sjösattes 1924. Med det rika dokumentationsmaterialet, bland annat ritningar och fotografier, som grund ska fartyget återställas till skick som tullkryssare och användas för chartertrafik.
Sydfart, med hemmahamn i Kalmar, byggdes vid Thorskogs Mek Verkstad och Skeppsvarv 1879 åt skeppsredaren Gustav Silvén i Säffle och fick namnet Olof Trätälja efter den värmländske vikingahövdingen. När Sydfart köptes till Öland 1977 fick hon sitt nuvarande namn.
Sydfart är Sveriges äldsta i trafik varande fraktfartyg, en rikskändis i sjöfartskretsar och kanske också ett av världens äldsta fraktfartyg i kommersiell lasttrafik. Ägare är ett partrederi som bevarar och använder fartyget i viss fraktfart. Sydfart har en intressant och väldokumenterad historia.
Flora från Nynäshamn är en före detta ångslup som byggdes i Kristinehamn inför Stockholmsutställningen 1897. En ångmaskin var monterad midskepps och taket var ett canvastak som hölls upp av stolpar utefter sidorna. Passagerarna, upp till 120, satt på bänkar. Än idag finns några av dessa bänkar kvar. Fartygets historia är den vanliga för de mindre passagerarfartygen i lokalsjöfart. Förändringar av Flora har skett vid några tillfällen och ingår i fartygets historia. Hon trafikerade Stockholms innerstad fram till första världskriget, därefter köptes fartyget av Stockolms Ångbåtsaktiebolag som hade Flora i trafik fram till andra världskriget. Efter kriget byggdes Flora om till det utseende hon har idag och sattes i trafik i Stockholms mellanskärgård. Skicket idag, som motoriserat passagerarfartyg, är som efter ombyggnaden 1952.
Stegeholm, Stockholm, byggdes 1950 i mahogny, på Rosättra Båtvarv och levererades till Bertil Sjöberg Sjö-taxi i Stockholm. Hon är en av de sista öppna träsightseeingbåtarna i Stockholm och har varit i trafik, i stort sett oavbrutet, sedan hon byggdes 1950. Hennes linjer är tidstypiska, framtagna av Jac M Iversen och hon har genomgått en försiktig renovering i Strömma Turism & Sjöfart AB: s ägo. Stegeholm är hemmahörande i sin ursprungliga miljö och används på samma sätt som då fartyget var nytt.
Tärnan af Karlstad med hemort i Strömsund är en före detta ångslup byggd 1896 i Karlstad för trafik mellan Nättraby och Karlskrona. Fartygets såldes därefter till Hasslö och döptes om till Tärnan. 1951 kom hon till Göteborgs Trafik AB och köptes senare av Öckerö kommun. Tärnan motoriserades 1950 och 1955 byggs nuvarande däckshus och styrhytt i tidstypiskt utförande av aluminium.
Från 1960-talet och framåt följde flera olika ägarbyten och 1998 kom Tärnan till Indalsälven men var då i dåligt skick och låg länge upplagd på land. Från 2006 har en omfattande renovering gjorts och hon drivs nu av Föreningen Vattudalens kulturbåtar som arbetar för en levande fartygstrafik på Ströms Vattudal i Jämtland. Skicket idag som motoriserat passagerarfartyg är som efter ombyggnaden 1955.
Kommentarer
En modell av tullkryssaren kan ses i Veteranbåten nr 4/2012. Den visades upp på Veteranbåtsmötet i Råttvik.