Vad händer om man sätter spaden i en dynghög? Svaret är förstås givet; man får upp dynga. Att ta markprover på en båtuppläggningsplats är egentligen samma sak. Sätt ned spaden och upp kommer en salig blandning av olika giftiga ingredienser från många års idogt slipande på båtskroven.
Skillnaden är förstås att dyngan kan man gödsla jordgubbslandet med, det går knappast lika bra med det som finns i backen under båtarna.
Likheten är att den som gräver på förhand vet resultatet av sin möda. Knappast någon forskarbragd att få Nobelpriset för.
Men forskarteamet från Stockholms Universitet gör nu stor sak av sin ”forskarbragd” och kräver åtgärder av Sveriges båtägare i mångmiljardklassen.
Just det, ett belopp med en siffra följd av nio nollor.
Av medborgare som till – nästan – hundra procent varit laglydiga och följt de bestämmelser våra myndigheter tagit fram.
Förbudet mot TBT – den mycket giftiga bottenfärgen – har nu gällt i över 20 år. För varje år som går kommer förekomsten av rester från denna färg att minska.
Man skulle hårdraget kunna säga att problemet är på väg att lösa sig självt.
Men nej, så kan det ju inte få gå till – upp på barrikaderna störtar då vissa forskare, gräver i dynghögen och får sina förväntade resultat. Pang på bara, båtägarna är ju egentligen miljösvin så det är väldigt opportunt och ger smaskiga rubriker när de vetenskapliga forskarna målar upp sina hemska scenarier.
Saken blir förstås inte bättre för båtägarna när de sedan drabbas av en miljöminister som av allt att döma inte har en susning om vad båtliv är för något.
Denne minister håller med forskarna att det är lämpligt att göra Sveriges båtklubbar till ”miljöpoliser” mot sina egna medlemmar.
Är det underligt att marknaden idag översvämmas av begagnade båtar till salu?
