För att hitta alternativ till att minska övergödningen i kustvikar har BalticSea2020 startat två projekt. På Stockholms universitet genomförs projektet ”Permanent bindning av fosfor i Östersjöns bottensediment”, under ledning av docent Sven Blomqvist. På Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) genomförs projektet ”Reaktiva sorbent för fastläggning av fosfor i Östersjöns bottnar”, under ledning av professor Gunno Renman.
En effektiv åtgärd mot övergödningen i Östersjön kan vara att öka sedimentens fosforbindande förmåga. Denna förmåga har under de senaste decennierna huvudsakligen gått förlorad när bottnarna blivit syrefria, varvid fosforhalterna har ökat i bottenvattnet. Detta är ett centralt problem för hela egentliga Östersjöns djupare områden, men också för vikar utmed Östersjöns kuster.
Permanent bindning av fosfor i Östersjöns bottensediment
Projektet ”Permanent bindning av fosfor i Östersjöns bottensediment”, leds av Sven Blomqvist, docent vid institutionen för systemekologi vid Stockholms universitet. Syftet är att utveckla ett granulat som permanent kan binda fosfor i Östersjöns bottensediment, vara billigt att framställa, baseras på restprodukter, och vara ofarlig för miljön.
Rest- och biprodukter från industriell verksamhet läggs idag ofta i deponi. På Gotland gäller detta särskilt kalkindustrin, vars överskott innehåller material som kan komma att användas för att förstärka förmågan hos Östersjöns bottensediment att binda fosfor. Även annan gruvindustri deponerar olika rest- och biprodukter, inte minst vid metallutvinning.
– Restprodukter från kalkindustrin kan ha potential att binda fosfor också i den syrefria miljön som råder i bottensedimenten, och bindningen kan sannolikt bli än mer effektiv och långsiktig om kalkmaterialets många egenskaper tas till vara fullt ut, enskilt eller i kombination med andra substanser, säger Sven Blomqvist.
Projektet fokuserar främst på att kartlägga restprodukter från kalk- och gruvindustri, och hur de bäst kan utvecklas till lämpligt granulat. Resultatet av kartläggningen följs av uppföljande tester i laboratorium och i förlängningen kontrollerade fältexperiment. Utöver bindningsförmågan kommer också kostnadseffektivitet att utvärderas.
De aktuella biprodukterna som projektet fokuserar på är märgel, finpartikulär kalksten, respektive rödslam, vilka var för sig eller i kombination skulle kunna bilda ett fosforbindande granulat som skulle förstärka bottensedimentens fosforbindande förmåga i kustvikarna.
Projektet sträcker sig över ett år, från och med år 2012.
Reaktiva sorbent för fastläggning av fosfor i Östersjöns bottnar
För att finna ytterligare fosforbindande ämnen undersöker Gunno Renman, vid institutionen för mark- och vattenteknik (KTH), om reaktiva sorbent, det vill säga föreningar med starkt fosforbindande förmåga, kan användas för att långsiktigt fastlägga fosfor i Östersjöns bottensediment. Materialet kan dels vara biprodukter från stålindustrin och från betongtillverkning, eller helt nya produkter framställda från kalkrika bergarter. Några av dessa material har visat på betydande fosforbindande förmåga och ett av materialen som tagits fram har sedan några år kommersialiserats för användning i enskilda avloppssystem (Polonite®).
– Syftet är att undersöka förmågan hos de valda reaktiva sorbenten långsiktigt kan binda fosfor i Östersjöns bottensediment och på så sätt begränsa frisättningen av fosfor till vattnet. Tanken är att skapa en barriär mellan sediment och vatten som har lång hållbarhet och på så sätt kvarhålla stora mängder med fosfor i bottnarna, säger Gunno Renman.
För att se om de utvalda materialen har hög fosforbindande förmåga har inledande tester gjorts på laboratorium. Materialen bedöms från olika kriterier, till exempel om de är lämpliga att tillsätta havsbottnar. Bland annat kommer bindningsförsök utföras med sediment insamlade från syrefria och syresatta bottnar. De reaktiva sorbentens livslängd kommer också undersökas, för att se hur lång tid det tar innan den fosforbindande förmågan försämras eller rent av upphör.
Projektet pågår under en ettårsperiod (2012–2013).
– Förhoppningen med de här projekten är att hitta kostnadseffektiva produkter, som inte är farliga för miljön och som permanent kan binda fosfor i Östersjöns kustzoner, säger Conrad Stralka, verksamhetschef BalticSea2020.
Läs mer om projekten på BalticSea2020s hemsida: www.balticsea2020.org
