Krig och juridiska stolpskott

Ibland undrar jag vad det är som pågår här i landet. Om jag inte är alltför nojig – det kan ju vara fallet – så har en rad jurister, myndigheter och politiker gett sig bara den på att göra livet surt för oss utövare av svenskt båtliv.

Den senaste fronten öppnades häromdagen på västkusten. Miljööverdomstolen – som sitter i Stockholm – sa blankt nej till Sandö Hamns begäran om överklagan av ett beslut i miljödomstolen i Vänersborg. Saken gäller de gamla telegrafstolparna.

OK, det har herrarna – det är nog mest sådana – all rätt till. Men sättet de nobbade klubben på var minst sagt otrevligt.

Inga stolpar i sjön och hör sen…

Att EU sagt ja brydde sig dessa höga herrar inte ett dugg om. Någon förklaring till detta så kallade beslut fick inte klubben.

Så till nästa juridiska stolpskott; den märkliga toafrågan. Nu visar det sig att Transportstyrelsen vill ha alltför stränga paragrafer med i lagen om stopp för toautsläpp.
Aja baja, sa juristerna i Näringsdepartementet och fick Transportstyrelsen att stoppa en ny remissrunda om tolagen.
För hårda bud enligt EU-bestämmelser…

På en något lägre – politiskt och juridiskt – nivå pågår ett annat krig mot båtlivet. Det är mäktiga ekonomiska intressen som håller på att köpa upp kommunalt ägda fritidsbåthamnar runt våra kuster.
OK, det har herrarna rätt att göra. Men det är störande att de ideella båtklubbarna, många med taskiga arrendekontrakt på sina hamnar, som råkar illa ut.
Pengakåta kommungubbar – det är nog mest sådana – ser chansen att göra en hacka…
Att klubben blir av med de hamninvestesteringar den gjort där struntar man blankt i.
Klubbmedlarna kan ju få tillbaka sin båtplats ändå. Fast då har priset på den mångdubblats flera gånger om…

Slutligen ett krig som jag helhjärtat ställer upp på:
Kriget mot svåra olyckor i fritidsbåtlivet. Regeringen har gett Transportstyrelsen jobbet att ta fram strategier för ett säkrare båtliv.
Jag står på den barrikaden och hurrar!
En lite fråga bara; är inte detta ett jobb för Sjösäkerhetsrådet?