Sexuella konflikter förekommer även i djurvärlden. Forskare vid Göteborgs universitet har visat hur honor av arten strandsnäcka döljer sin könstillhörighet för att undvika alltför många parningar.
Hos de flesta arter av snäckor utsöndrar honorna ett ämne i sitt slemspår som gör att hanarna hittar dem lättare, genom att de kan skilja mellan slemspår från honor och från andra hanar. Hanarna följer sedan honornas slemspår för att hitta en partner att para sig med. Hos en av de arter forskarna studerat, en strandsnäcka, har dock honorna slutat att “märka” sina slemspår.
– Konsekvensen av detta är att honorna får färre parningar därför att hanarna lika ofta följer andra hanars slemspår och därför tvingas ägna dubbelt så lång tid till att hitta en hona. Detta kan ju tyckas märkligt, eftersom honorna borde vara intresserade av att para sig. Men i studien visar vi att parningar är kostsamma för honorna och att de redan har mer än tillräckligt många parningar för att kunna befrukta alla sina ägg, säger Kerstin Johannesson som är professor i marin ekologi.
Forskarna på Tjärnö har i en tidigare studie visat att en snäckhona samtidigt bär på avkomma som är resultat av parningar med minst 20-talet hanar. Nu har de kunnat visa att evolutionen helt enkelt gynnar de honor av arten Littorina sax som kan göra sig anonyma. De honor som kan maskera sina spår får betydligt färre parningar än andra honor och har därmed större möjligheter att överleva.
– Hanarna gynnas av att para sig så många gånger som möjligt, eftersom detta är deras enda sätt att påverka hur många avkommor de får. För honorna är det kostsamt att para sig så ofta, och för dem betyder det mycket att överleva under tiden de bär ynglen.
Att individer av olika kön har olika intressen brukas kallas en sexuell konflikt. Sådana konflikter kan uppstå i olika sammanhang, men detta är ett av få exempel på en sexuell konflikt där honorna försöker dölja sitt kön. Det finns något fåtal andra exempel, såsom vissa arter av flicksländor där en andel av honorna döljer sitt kön genom att helt enkelt ha samma färgdräkt som hanarna.
Forskningen om strandsnäckans märkliga beteende har utförts av Kerstin Johannesson i samarbete med Sara Saltin, Iris Duranovic, Jon Havenhand och Per Jonsson vid institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet.
Studien – Indiscriminate Males: Mating Behavior of a Marine Snail Compromised by a Sexual Conflict? – är publicerad i den webbaserade vetenskapliga tidskriften PLoS ONE: http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0012005
Bilden visar två snäckor av arten Littorina sax som parar sig. Foto: Patrik Larsson
