I dag lämnar utredningen Tredje sjösäkerhetspaketet (N 2009:5) sitt slutbetänkande “Tredje sjösäkerhetspaketet. Klassdirektivet, Klassförordningen, Olycksutredningsdirektivet, IMO:s olycksutredningskod (SOU 2010:23)”. Utredningen har i sina direktiv fått i uppdrag att föreslå hur rättsakter från EU på sjösäkerhetsområdet samt IMO:s olycksutredningskod bör genomföras i svensk rätt. I slutbetänkandet behandlas två EU-direktiv, en EU-förordning och IMO:s olycksutredningskod.
Klassdirektivet, 2009/15/EG och Klassförordningen (391/2009) Bestämmelserna i klassdirektivet riktar sig till medlemsstaterna. I förhållande till det tidigare klassdirektivet innehåller det nya direktivet inte många ändringar i sak. Utredningens bedömning är därför att nu gällande svensk lag och förordning i huvudsak kan kvarstå oförändrad. Flertalet av utredningens förslag avser justeringar i hänvisningar till reglering i det nya direktivet, antingen i lag- eller förordningstext eller i föreskrifter och aktuella avtal på området.
Klassförordningen riktar sig till de så kallade klassificeringssällskapen.
Det finns ett fåtal artiklar i klassförordningen som riktar sig mot medlemsstaterna, som sammanfattningsvis innebär att medlemsstaterna åläggs att utföra vissa uppgifter samt att ta emot information i olika avseenden. Enligt utredningens mening är det lämpligt att i författning slå fast att Transportstyrelsen ska utföra aktuella uppgifter och ta emot information.
Olycksutredningsdirektivet, 2009/18/EG och IMO:s olycksutredningskod Genom olycksutredningsdirektivet införs bland annat en skyldighet för medlemsstaterna att genomföra säkerhetsutredningar efter sjöolyckor och tillbud. Vidare säkerställs genom direktivet de utredande organens oberoende. Olycksutredningsdirektivet följer till stora delar det regelverk om harmonisering av tekniska utredningar som International Maritime Organization (IMO) har gjort, bland annat genom IMO:s kod – MSC.255(84) – internationell standard och rekommendationer för olycksutredningar (IMO-koden).
Utredningen har funnit att övervägande skäl talar för att föreslå att det i Sverige endast ska finnas ett oberoende utredningsorgan som ska göra de aktuella utredningarna, dvs. undersökningarna av sjöolyckor och tillbud till sjöss, nämligen Statens haverikommission.
Utredningen har vidare bland annat lämnat förslag till författningsbestämmelser om:
– nya definitioner av sjöolycksbegreppen,
– under vilka omständigheter en undersökning av sjöolycka ska göras,
– hur en sjöolycksundersökning ska genomföras,
– deltagande i säkerhetsutredningar med medlemsstater i den Europeiska unionen,
– samarbete med tredjeländer med väsentligt intresse, och
– sekretess i sjöolycksutredningar.
