14 september, 2009

Ny myndighet stärker miljöarbetet i hav och vatten

En ny havsmiljömyndighet ska bildas för att stärka och effektivisera arbetet med hav och vatten och ta ett samlat grepp om området. Det är innebörden av regeringens beslut att tillsätta en utredning om hur den nya myndigheten ska organiseras.

– Den nya myndigheten ökar Sveriges möjligheter att på ett kraftfullt sätt verka för bra miljö i hav och vatten och tar ett samlat grepp om detta område på ett sätt som tidigare saknats, säger miljöminister Andreas Carlgren i en kommentar.

Arbetet med vattenmiljöfrågor har ökat i omfattning under senare år och kommer fortsatt att öka, bl.a. till följd av EG:s ramdirektiv för vatten, EG:s marina direktiv och Helcoms aktionsplan för Östersjön. Samtidigt saknar Sverige i dag en myndighetsstruktur som kan arbeta kraftfullt och fokuserat med havs- och vattenmiljöfrågor och som har förutsättningar att ta ansvar för en effektiv och ändamålsenlig havs- och vattenförvaltning.

– Vatten i landmiljöer, vid kust och i hav utgör ett sammanhängande system som måste ses ur ett helhetsperspektiv. Ett exempel är övergödningen av haven, där lösningen framför allt finns i åtgärder på land och i de vattensystem som har utlopp i hav, säger Andreas Carlgren.

I första hand är det delar av Naturvårdsverket, Fiskeriverket och de fem vattenmyndigheterna som ska läggas samman till en myndighet som får ansvar för frågor om förvaltning av havs- och vattenmiljön. Utredaren ska lämna sitt förslag den 1 februari 2010 och myndigheten ska kunna inrättas fr.o.m. 1 januari 2011.

Vad ska myndigheten göra?
Myndighetens ansvarsområden, organisation och samverkan med andra berörda myndigheter kommer nu att analyseras närmare. Den särskilda utredaren ska bl.a.
– ta ställning till vilka verksamheter inom i första hand Naturvårdsverket, Fiskeriverket och de fem vattenmyndigheterna som ska ingå i den nya myndigheten,
– ta reda på om det finns verksamheter även inom andra myndigheter som bör ingå
– föreslå hur ansvarsfördelningen mellan myndigheten, länsstyrelserna och vattendelegationerna ska utformas när det gäller den regionala havs- och vattenmiljöförvaltningen och analysera hur länsstyrelsernas resurser för vattenmiljöarbete kan samordnas med och nyttjas i myndighetens arbete
– ta ställning till hur avgränsning ska ske till arbetet med fiskeriförvaltningen, fiskerikontrollens genomförande, vattenbrukets utveckling och fiskeprogrammets genomförande
– identifiera och analysera svårigheterna och bristerna i dagens havs- och vattenmiljöförvaltning och föreslå hur dessa problem kan undvikas i den nya organisationen, och
– klargöra ansvarsförhållanden och gränsdragningar gentemot andra myndigheter och verksamheter med anknytning till havs- och vattenområdet.

Avsikten är dessutom att myndigheten ska få ansvar för planering av havet i den ekonomiska zonen. Regeringen avser att tillsätta en särskild utredning för att bl.a. utarbeta den lagstiftning som behövs för planering i den ekonomiska zonen.

Hur påverkas de befintliga myndigheterna?
Regeringen anser att antalet myndigheter inte ska öka. Regeringens utgångspunkt är att Fiskeriverket ska upphöra i och med att den nya myndigheten bildas. Avsikten är dock inte att några verksamheter inom Fiskeriverket ska upphöra. De verksamheter inom Fiskeriverket som inte ska föras över till den nya myndigheten ska förläggas till mest lämplig myndighet. Regeringen kommer snarast att tillsätta en utredning som ska ta fram förslag på hur detta ska ske.

Bakgrund
I propositionen En sammanhållen svensk havspolitik (prop. 2008/09:170) konstaterar regeringen att det finns behov av en central förvaltningsmyndighet som bör tilldelas ansvaret för havs- och vattenmiljöfrågor och att en organisationsutredning tillsätts. Förslagen ska komplettera det beslutsunderlag som har utarbetats av Utredningen om Naturvårdsverket i betänkandet Myndighet för miljön – en granskning av Naturvårdsverket (SOU 2008:62), Utredningen om myndighetsstrukturen inom livsmedelskedjan i betänkandet Trygg med vad du äter – nya myndigheter för säkra livsmedel och hållbar produktion (SOU 2009:8) och Havsmiljöutredningen i betänkandet En utvecklad havsmiljöförvaltning (SOU 2008:48).