Under försommaren åstadkom en forskarapport om fritidsbåtarnas avloppsutsläpp till havet i Bohusläns skärgård stort rabalder i dagspress och annan massmedia. Höga röster krävde hårda tag mot detta påstådda svineri i badvikar och andra naturhamnar i våra skärgårdar.
Men rapporten – den heter ”Båtavloppet och miljön, undersökning av fritidsbåtars toalettutsläpp i Bohusländska skärgården med förslag till åtgärder” – är sannerligen inte något exakt aktstycke, grundat på strikta och bekräftade undersökningar.
Den student vid Göteborgs Universitet som sammanställt rapporten, Sandra Johansson, skriver själv så här i rapporten:
”Alla undersökningens beräkningar bygger på antaganden, medelvärden och generella siffror eftersom uppgifterna fick tas fram från muntliga källor. Några exakta värden finns inte att tillgå.”
Forskaren har också svårigheter med att klarlägga vad som egentligen är följden av de påstådda utsläppen av urin och fekalier. Dessa, enligt hennes egen utredning, baserade på antaganden, utgör 2 ton fosfor och 17 ton kväve per år. Noteras bör att en annan forskare, Odd Lindahl, vid Kristinebergs Marina Forskningsstation, faktiskt kom till den dubbla mängden av kväve och fosfor förra året. Men han konstaterar att mängden, sett ur gödningssynpunkt, är försumbar.
Algblomning
– Det obehandlade toalettavfallet kan dock i första hand ses som ett sanitärt problem.
Men större delen av rapporten handlar faktiskt om att fosfor och kväve från fritidsbåtarna skulle utgöra en extra belastning på havet i form av gödning som gynnar bland annat tillkomsten av algblomning.
Medan rapporten allvarligt påtalar riskerna med toautsläpp i grunda (bad)vikar och den inre, grunda delen av Bohusläns skärgård konstaterar utredaren samtidigt att inte någon av Bohusläns många kommunala badplatser drabbats av bakterieangrepp som hindrat badning i havet.
Höftade uppgifter
Det som styr rapporten är de uppgifter som Anders Svedberg, Västsvenska Turistrådet, muntligen har lämnat till forskaren om antalet gästnätter som fritidsbåtarna producerat under 2008. Enligt dessa uppgifter hade båtlivet då producerat 2,25 miljoner gästnätter, 750 000 i gästhamnar och 1,5 miljoner i naturhamnar. Han hade, då förfrågan kom, inte statistik för 2008 om antalet personnätter tillgängligt. Svedberg bekräftar för Båtliv att uppgifterna inte är exakta, de är uppskattade och höjda uppåt.
Det är nu forskaren tar fram räkneapparaten. Enligt beräkningar åstadkommer varje person ombord 1,5 kg fekalier per dygn. Om man tar bort gästhamnsbesöken – där går båtfolket iland när de behöver – så släpper fritidsbåtarna i naturhamnarna ut sitt avfall i havet. En hålltank för svartvatten beräknas klara 40 liter och måste då tömmas var tredje dag om det är tre personer ombord.
Aldrig i badviken
Enligt de enkäter som gjorts bland båtfolk tömmer dessa sin hålltank ca tre km från land. Men forskaren tar i stället ut svängarna och anser att det är de grunda vikarna där människor badar som är platsen för tömningen. Där är strömmarna svaga och utsläppen blir både miljö- och hälsofarliga.
Märkligt nog har inte någon upplyst denne forskare om att just tömning i vikarna långt inne i skärgården är något som båtfolk avskyr som pesten.
Dessutom, ett något pikant faktum, några så kallade bajskorvar kan inte flyta omkring efter ett utsläpp från en hålltank – fekalierna mals sönder tillsammans med toapapperet av själva toalettens pumpsystem…
Hundradels procent
Förbud mot tömning i havet och utbyggnad av toatömningsstationer i land är en av de åtgärder som Sandra Johansson kommer fram till.
En sådan station kan kosta allt från 25 000 kr upp till 200 000 kr. Till detta kommer ombyggnad av de äldre, övernattningsbara, båtarna som saknar tömningsmöjligheter över däck.
Vad forskaren inte gör är att ställa detta toatömningsproblem mot dem som jordbruk, reningsverk m m åstadkommer. Av det totala utsläppet till havet svarar båtarnas toatömning för mindre än några hundradelar av en procent då det gäller kväve och fosfor. Ett totalförbud för tömning skulle dessutom bara beröra 85 000 av landets nära två miljoner fritidsbåtar.
Beställare av den här rapporten är ett miljökonsultföretag – Melica – och utgivare av rapporten är Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Vattenvårdsenheten. Denna länsstyrelse har, lämpligt nog, begärt anslag för åtgärder mot fritidsbåtarna toatömning i havet.
Rapporten finns att hämta som pdf på www.lansstyrelsen.se/vastragotaland under Publikationer/rapporter.
