Precis som förra vintern hotas vikarens ungar av att drunkna och svälta ihjäl i Östersjön. Situationen är långt ifrån lika illa som förra året, men det råder fortfarande isbrist i vissa delar av Östersjön. Enligt Världsnaturfonden WWF befinner sig särskilt sälbestånden i Finlands sydvästra skärgård i fara. Även vikarna i Rigabukten riskerar att drabbas på grund av att det är betydligt mindre is än normalt och för att isen på vissa platser är mycket tunn och lätt går sönder.
Vikarens honor föder sina ungar i slutet av februari och ger di till kutarna i snögrottor på packisen. Om det inte finns någon is, eller om havsisen smälter av för fort, måste sälkutarna vistas i Östersjöns kalla vatten innan de har hunnit bygga upp det nödvändiga och isolerande fettlagret. De dör då ofta av köld och hunger.
– I delar av Östersjön som är viktiga för vikaren finns det inte tillräckligt med is eller ingen is alls. En ny katastrof för sälkutarna är överhängande och många av sälarnas ungar riskerar att dö, varnar Tom Arnbom, sälexpert på Världsnaturfonden WWF. Redan förra vintern förlorade troligen tre av Östersjöns fyra vikarebestånd majoriteten av sina ungar. Det var den mest isfria vintern sedan man började göra mätningar för 300 år sedan. I år är det mer havsis i Östersjön, men det är fortfarande långt under genomsnittsvärdet.
För närvarande beräknas det att det finns runt 10 000 vikare i Östersjön. De är rödlistade av Internationella naturvårdsunionen (IUCN). För den största av de fyra delpopulationerna, den i Bottenviken, är istäcket för närvarande stabilt. Situation för de tre sydliga populationerna är mer problematisk. WWF menar att utsikterna för årets sälkutar att överleva i Ålands skärgård är dålig. Där finns cirka 200 vikare. Kutarna till de drygt 1000 vikarna i Rigabukten är troligen också hotade. Hotbilden för sälkutarna i den tredje populationen i Finska viken är inte lika överhängande, då större delen av viken är för närvarande täckt med is.
– Att sälkutarna dör kan sannolikt kopplas till att effekterna av klimatförändringarna nu också drabbar Östersjön, säger Världsnaturfonden WWFs generalsekreterare Lasse Gustavsson.
Vikarna förökar sig för närvarande endast i områden som i genomsnitt har varit isbelagda i minst 90 dagar per säsong.
– Om de globala koldioxidutsläppen inte minskas radikalt kommer vikarna i själva Östersjön att dö ut, medan de i Bottenviken troligen kommer att klara sig något längre, menar Lasse Gustavsson. Jakt och miljögifter har kraftigt minskat antalet marina däggdjur i Östersjön. Det är först under de senast årtiondena som antalet vikare sakta har börjat återhämta sig. I början av 1900-talet fanns det uppskattningsvis 200 000 vikare i Östersjön.
