Anders Lewander, skeppare på Ericsson 3, har skrivit sitt första veckobrev efter sex dagar till sjöss. Båtliv publicerar det här nedan i sin helhet.
Dag 6 av Volvo Ocean Race
Glada leenden när jag skakar liv i Eivind och Stefan, “Nu gippar vi västerut” och lämnar afrikanska kusten och västra Sahara bakom oss. Det är mitt i deras ”off watch” och nu bryts den tre timmar korta möjligheten till sömn.
Alla man på däck och vi jippar säkert i den 23 knop starka vinden. Det är härligt att känna den rutin som nu finns på däck. Den är minimalt energikrävande. Alla vet vad de ska göra och varje detalj av manövern går per automatik. Gippen sitter perfekt i en surf och den nya kursen mot norra området av Cape Verde öarna känns av, ny vinkel mot vågorna, nytt tryck i surfen och nya bäringar att vänta mot konkurrenterna i norr.
All utrustning flyttas till lovart under däck, all mat och all utrustning som är lastad längst akterut i det trånga utrymmet akter om rattarna är en svettig uppgift, allt är blött och svetten fullkomligt forsar. Det är 75 cm högt och vinylsäckarna hala när de trycks upp mot däcket och surras fast, samtidigt som alla spjärnar sig fast med armbågarna och huvudet i den höga sjön.
Vi ä just nu placerade längst söderut i fältet. Normalt är det hög risk att vara se här långt söderut, men med den stora utbredning som passadvindarna nu har är vi säkrade i vindstyrka. Vår navigatör Aksel Magdahl har gjort sina beräkningar och tolkningar. Och vinden vrider nu som väntat inte helt till vår fördel mot fältet men vi premieras av vindstyrkan.
Prestanda mässigt kämpar vi på. Vi har stunder av briljans och stunder då vi inte seglar upp till båtens fulla potential. Erfarenheten är en faktor i den ständigt föränderliga sjön. Den kan variera och förändras inom en timme och våra två bästa rorsmän Eivind Melleby och Thomas Johanson får verkligen jobba hårt för att finna rätta vägen utmed vågorna. Det är inte bara att lyckas surfa, det viktigaste är att minimera stoppen, att inte fastna i vågdalen utan att komma upp. Skillnaden blir enorm på snittfarten, om vi lyckas accelerera ner i en våg så relativa vinden blir brant och farten 21 knop istället för 16 knop.
Vår medieman Gustav Morin klipper och klistrar i FinalCut, det video redigeringsprogram som används ombord. Normalt skall klippen bara sättas ihop och komprimeras. Men jag har precis sett några mycket fina redigeringar och presentationer av vår fina besättning. Det är en stor tillgång med Gustav.
Fördäcksgastarna Martin Krite och Anders Dahlsjö är fantastiskt starka i sina uppgifter framme på det mullrande fördäcket som ett par gånger i minuten är helt under vatten. Grabbarna är fastkopplade och selen sitter på jämt. Krite håller ständigt koll på förslitningar och ”rigg check” är en daglig rutin. Anders som även har båtbyggeri som ansvar ombord har haft epoxin framme och reparerat lite småskador under däck. Men vår båt är fantastisk – så stark och välbyggd! Det spara oss enormt med energi och ger oss mojligheten att driva på i varje sekund!
Anders Dahlsjö och Jens Dolmer delar också uppgiften att ladda batterier och köra watermakern. Vi har en rutin ombord med laddning som följer när vi skickar iväg allt material och laddar ner väder. Bredbandsuppkopplingen slukar mycket energi.
Vaktkaptenerna Mange Olsson och Richard Mason lyser och delar sina erfarenheter till alla i varje sekund. Jag känner att mycket av deras energi återvinns i att vi alla driver på i våra roller och visar att vi har utvecklats under året som gått. Erfarenheter kommer så här på havet ofta i galna historier som lite bekräftas och nu upplevs av alla ombord.
Bilden:
Anders Lewander, skeppare på Ericsson 3, in action. Foto: Oskar Kihlborg / ERT
Kommentarer
Stå på dig, Anders!
Det blir inte allvar förrän i södra Atlanten.
Har dom inte kommit i mål än?
4200 sjömil kvar i värmen och solen…
4200 sjömil?! väck mig när det är 10 kvar.